Imorgon SM

Vaknade upp med förhoppningar om att jag skulle känna mig piggare än de senaste dagarna.

Strech och muskelstimulator kvällen innan måste ha gjort susen.

Fet hotellfrulle och lite tublimmande gav ännu lite energi!

Och det var en sån dag då det kändes oroväckande bra. Jag och André var ute i Falu markerna och rullande för att lufta benen inför morgondagens SM start i cykel, och jag hade "ljusa" ben + överskott i kroppen som bara ville ut.
Dagar som dessa känner jag igen, nått går åt helvete! Jag hade det till och med i åtanke och tog det lugnt och försiktigt på många sätt.

När vi testade banan drog vi på lite uppför Sjulsarvsbacken, det kändes bra och jag bestämde mig för att dra på en spurt på slutet. DÅ, på något mystiskt sätt låste sig framhjulet, jag surfade på det en sekund, och slog sedan en framåtvolt, nästan.

Jag tog emot mig med händerna och kände hur det sprakade till i vänster axel. Väl i backen kände jag att nyckelbenet pekade rakt ut och gissade på att det var ganska pajj!

Akuten, AT läkare och en virrig behandling senare satt jag med mitella och en påse morfintabletter!

Att göra en Hamilton kommer inte på fråga, men med ett riktigt läkarteam i ryggen hade det inte varit omöjligt att iallafall kört ett varv...