final i jämtlandsserien

finalen jämtlandsserien går av stapeln ikväll. poängsystemet verkar fungera för det kan bli oliiiiidligt spännande i striden om pallordningen. om andré vinner och sigve blir trea så delar de poäng i totalen, om micke e dessutom blir femma så går de om honom upp på första plats. eller något sånt... det enda som är säkert inför kvällens gp-lopp är att banan är i riktigt skitskick. längst ner är ett par meter av vägen avgrävd med en rejäl kant som följd, här kommer andré sin vana trogen förmodligen punka ett par gånger. vädret ser ut att bli sådär så vi blir med stor sannorlikhet utan spurtkanonen swelander som är "solskenscyklist"... men jag förstår honom, varför cykla i dåligt väder när man kan välja att strunta i det och vänta tills det är varmt och skönt istället?! själv ska jag pröva att ladda upp med flugsvamp, gamla högtalarkablar och tungt vatten inför racet. jag ska med andra ord ställa mig och laga lite krubb inhandlat av den där ryssen nere på hörnet av busstorget. han tar bara betalt i österrikiska schilling och jag hade några över den här veckan.

Imorgon SM

Vaknade upp med förhoppningar om att jag skulle känna mig piggare än de senaste dagarna.

Strech och muskelstimulator kvällen innan måste ha gjort susen.

Fet hotellfrulle och lite tublimmande gav ännu lite energi!

Och det var en sån dag då det kändes oroväckande bra. Jag och André var ute i Falu markerna och rullande för att lufta benen inför morgondagens SM start i cykel, och jag hade "ljusa" ben + överskott i kroppen som bara ville ut.
Dagar som dessa känner jag igen, nått går åt helvete! Jag hade det till och med i åtanke och tog det lugnt och försiktigt på många sätt.

När vi testade banan drog vi på lite uppför Sjulsarvsbacken, det kändes bra och jag bestämde mig för att dra på en spurt på slutet. DÅ, på något mystiskt sätt låste sig framhjulet, jag surfade på det en sekund, och slog sedan en framåtvolt, nästan.

Jag tog emot mig med händerna och kände hur det sprakade till i vänster axel. Väl i backen kände jag att nyckelbenet pekade rakt ut och gissade på att det var ganska pajj!

Akuten, AT läkare och en virrig behandling senare satt jag med mitella och en påse morfintabletter!

Att göra en Hamilton kommer inte på fråga, men med ett riktigt läkarteam i ryggen hade det inte varit omöjligt att iallafall kört ett varv...

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzollerön…….

-Wake up, Wake up. Do something, get us out of here!
-I'm a little tied up! Never mind...

Så var det dags för det trevliga Solleröloppet i Mora. Vi var 8 man till start från Vertex. Mattias bombarn Elg, Patrik i form Nordin, Gustav gå på attack Berglund, Peter första tävlingen Larsson, Björn 808 Gund, Martin slitstark Persson, Håkan degen Dexelius och jag Mattias tro på seger Swelander. Upplägget var givet från början och rollerna fördelade efter vad vi har visat på försäsongen. Gustav Peter och Jag skulle försöka vara med då det drog ihop sig till spurt med Gustav som uppdragare, sedan hade vi Björn, Martin och Patrik som skulle ligga och ta eventuella attacker i början och så Håkan och Elg som fick agera på egen hand. När vi kom till Gesunda första gången så kändes allt bra men så fort vi kom ut på vägen så började attackerna tydligen utan att någon av oss var med. Själv förstår jag inte att hela 18man tillslut kom lös och vi hade inte med en ända frän Vertex, just snyggt det. Bortsätt från att halva startfältet var i utbrytning så fortsatte vi i tron om att max 6 man var lös att köra efter våran taktik. Taktiken att köra hårt i stigningarna i Orsa funkade riktigt bra och fälltet blev utdraget hela tiden men eftersom alla andar ville ha en klunga så var det "omöjligt" att försöka göra något på egen hand tyckte vi, vi var inte tillräkligt bestämda. Såhär i efterhand så skulle man bara ha kört och skitit i att alla andra bara ville ligga på rulle. Men både Martin och Björn ska ha en eloge för sitt jobb under hemresan från Orsa till Gesunda och även Cresendos dragvilliga cyklist ska ha tack som försökte. Direkt i botten av backen så skickade Cresendo velo fram sina backstarka cyklister för att försöka skapa något och till min förvåning denna dag så funkade benen utmärk, inga problem alls att gå med i täten och på slutet själv köra lite. 12 mil för mig är rekord med 4 mil för året så att kroppen skulle funka så bra hela dagen är sjukt kul synd bara att man fick kriga om en 20 plats istället för topp 10.
Så återstod då 5km och givetvis så var vi tvungna att göra något denna dag. Efter att Micke informerade mig att man måste ligga topp 5 in i sista 90 graders kurvan så var målet hela tiden att ligga så högt som möjligt och fightas i klungspurten. Så in på sist 500m låg jag inte alls bra typ 7-8 rulle och instängt till höger medan det fylldes på till vänster. Kände att nu måste jag komma fram om det ska bli något. Då kom chansen framförvarande cyklist började avancera och jag tog rullen utan att tveka (ni vet fight mode) på bekostnad av en för passiv Vallhall cyklist som åkte i diket. In på upploppet försökte jag söka en rygg utan framgång så jag tog och drog igång spurten själv, på bästa Boonen maner följde man den vita linjen mot mål och kunde ta klungspurten ganska lätt. Ändå ett ganska ok slut på en sömning start.
Nu är det bara till att lära sig vilka cyklisterna är så man inte släpper iväg alla i början ännu en gång.

Inofficiella Klubbmästerskapet

- Quit? You know, once I was thinking of quitting when I was diagnosed with brain, lung and testicular cancer all at the same time. But with the love and support of my friends and family, I got back on the bike and won the Tour de France five times in a row. But I'm sure you have a good reason to quit. So what are you dying of that's keeping you from the finals?

Solen lyste från den klarblåa himlen, fåglarna kvittrade runt om de gröna lövverken och vinden smekte de ny rakade benen. Det var dags för den årgliga bataljen runt Brunfloviken. Uppläget på förhand var att sätta fart från början och går runt på alla som orkade följa med. Efter att polisen släppte farten fri så märktes det ganska fort att det inte var många som var van att köra lagtempo. Farten var bra i omgångar tills någon av våra medtävlande kände sig pigga och ville hjälpa till. Problemet var att det var motvind vilket resulterade i att ligga bakom någon inte var liga mysigt som att ligga först. Men efter att ha kommit halvvägs så var vi ändå bara ca 10 st kvar vilket var förvånande men ändå rätt skönt för nu kom vi till stigningen som borde halvera den klungan. Den förväntande kantvinden på tillbakavägen visade sig vara rak motvind i stället så då tänkte man att det skulle bli rena rama sällskapsresan fram till vallsundsbron då vi bestämt oss för att skita i den gemensamma taktiken. Men André var lika otålig som vanligt och vinnarinstinkten hos mig var lika hög som vanlig. Det gjorde att när Andre stack så kände jag att nu är det läge att följa den dragvilliga Ismannen från Åre. Så efter ett bra samarbete fram till bron så frågade jag Andre om vi skulle spurta om det eller om vi kör efter planen. Benen började bli ganska mör nu och Andre värkade kuna köra hur hårt som hällst. Så svaret blev..Hänger du med i kantvinden över bron så kör vi om det i spurten. Fan tänkte jag men ok, morfade till fight mode och lade mig på hjul som jag inte tänkte släppa. Kantvinden visade sig en än gång bli något annat än ren pina, nämligen underbar medvind och på tunga växlar så var det inga problem att gå med över bron. Så nu fanns bara seger, göra så lite som möjligt och spurta så kort som möjligt så finns där en chans. Och efter att Andre dragit 2/3 av vår utbrytning så fanns bara ett slut resultat. Swelander vinnare och André väldigt nöjd 2:a eller?

Säsongen är igång på allvar

-That's what a leader's about: sacrifice. The times he's gotta sacrifice because he's gotta lead, by example. Not by fear and not by self-pity.

Vädret är prima Swelander och Andersson tvekade inte änns denna gång då solen lyste från en klarblå himmel och vinden fläktade lätt i den 18-20 gradiga värmen, solskens cyklisterna är på g. Det var åter igen dags att inta den gamla militära flygbasen F4 för att köra det först av 6 st gp som ska avverkas i år. Dagen till ära så var det rakade ben, korta byxor och framförallt kortärmad tröja. Upplägget vad som sådant att köra 9 av 12 varv och sedan hjälpa till med målgången som vi kommer till senare. Vi han knappt starta innan Björn dundra i väg och satte standarden för tävlingen, sedan så lyckades jag spurta på fel varv och tog då en helt värdelös poäng som i verkligheten inte existerade. Efter den missen så var det kört med poängen för André och 2 castoriter hade dundrat iväg och givetvis så stöter man inte ikapp klubbkamrater även om man kan ;-)
Så man fick inrikta sig på att köra så hårt man kunde och prova benen lite då och då för att få upp snabbheten och det funkade så länge som man slapp att pumpa på i mer än 50 meter men det fick man ju. Hur som haver så gick det bra och kroppen funkar förvånadsvärd bra efter en sporadisk tränings period på 2år.
Men gp är förjävla roligt när mjöksyran pumpar runt i musklerna och lungorna får ventilers ordentligt, säkerligen väldigt olika från person till person, dock ser jag på det att ju sämre tränad du är desto hårdare får du jobb men belöningen i trötthet är obetalbar.
Nu siktar vi vidare mot nya framgångar inför nästa onsdag och hoppas att vi får se fler cyklister från vår underbara klubb då.
Kan säga att Kingen vann före André som har svårt att köra avvaktande, kanske borde man lär upp ungtuppen hur man kör smart dvs låt alla andra göra jobbet och hoppas att du är så pass bra tränad att du kan avgöra i en spurt. '
Hur var det då med mitt arbete som mål dommare. Inte speciellt bra om jag får säga det själv. De först 3klarade jag utan problem och sedan kom det 4till men sen var det kört. Eftersom man är "ganska" pratglad av sig så blev man lite distraherar när man själ satte igång och pratade om allt som man kan komma på. Det resulterade i att Erika fick vissa sitt goda organisations sinne och ta placeringarna på egen hand. Men alla vet att kvinnor kan göra flera saker samtidigt medan män klarar max en. Jag tex fixade inte att räkna till tre samtidigt som jag cyklar så det är ingen ide att förvänta sig att jag ska kunna räkna till 20 samtidigt som jag pratar.
Heeeeeeeeeeeeeeeeeeej.

taktiksnik

jag var nyss ute på f:4 och sopade banan inför gp-loppet imorgon. kollade igenom spåret lite, nu vet jag exakt vart grushögarna och igelkottarna ligger gömda... det kommer att blåsa medvind på upploppet, intressant. men det kommer med största sannorlikhet att bli ett gp som vanligt. då menar jag att man inte värmer upp ordentligt, drar iväg på en attack på första varvet bara för att inse att man har 6-7 st på rullen, hänger med in mot första spurten och är sedan så späckad med mjölksyra under resterande 9 varv att man knappast kommer ihåg vad taktik är...

vilken tur att det är så skönt när mjölksyran släpper!

ha det//björn

Premiären avklarad

Heywood: -The Count of Monte Crisco...
Floyd: -That's "Cristo" you dumb shit.
Heywood: -...by Alexandree Dumb-ass. Dumb-ass.
Andy -Dumb-ass? "Dumas". You know what it's about? You'll like it, it's about aprison break.
Red: -We oughta file that under "Educational" too, oughten we?


Som sagt så var det premiär för en annan i går i Hammerdal. Det var 28km individuellt temp som stod på agendan. Förväntningarna var inte höga minst sagt, men efter att ha titta på Girot i Tisdags så kände jag mig laddad och ville visa att swelander kunde trampa fort. Nu blev det inte riktigt så bra som jag hoppades men inte heller så dåligt. Jag hade gett mig själv +5-6 minuter mot segraren så skulle det vara ok men inte mer. Efter att ha blivit klockad på 44.38 mot vinnaren André Johnsson Vértex CK's 40.44 så var jag 3.54 efter helt ok. Men som den tävlingsmänniska man är så kan man inte var nöjd. jag menar 37,8 km/h är fan inte OK. Men efter att ha gått igenom loppet i mina tankar och kommit på att det måste ha sett jävligt bra ut där man komma farande i tempocykeln med de nya kläderna och den carbonfärgade tempo hjälmen. Kan det bli fel?
Men visst känner man att man behöver minst en vecka på Mallis för att komma igång, sådant kan man inte göra avkall på om man vill vara med i toppen. Så jag kan bara infinna mig i ledet och cykla med klungan runt på sin höjd. Så en dag så händer det att man lyckas ta en förning och visa sig längst fram där man hör hemma i sina drömar.
Men nästa år då jävlar ska..........

Name that Movie!

jag gör mig redo...

... för tempot ikväll!
cykeln ska putsas upp, 808;orna ska kelas med och pumpas upp det där lilla extra. det är nämligen den sista chansen att sätta en bättre tid i Hammerdal för i år. brunbrända ben nyss hemkomna från Mallis ser farliga ut inför kvällen, synd bara att de inte sitter fast vid min höft... mina egna bleka, fortfarande håriga, ben får göra allt de kan för att inte hamna åt helvete på efterkälken nu på försäsongen. gårdagens kortpass fick mig återigen att inse att träningen gör cyklisten. MP krokade av mig från sin rulle gång på gång... men efter hans 150 mil på den varma ön och mina fyra pass med två tävlingar inräknade så är det faktiskt precis som det borde vara, men inte som JAG VILL att det ska vara!

kanske att det händer något på femte passet?! att jag känner hur kraften plötsligt finns där. så där så att det bara är att mata växel efter växel tills man ligger på 53/11 och varvar ut, samtidigt som man önskar att man hade en 55-klinga fram och en 11-kugg bak...

det är ju ändå för prylarna och tävlandet som jag sysslar med cykling.

//Björn

Yeeeeehaaaaaa

-Yeeeeeeeeeeeeehaaaaaaaaaaa Just like fuckin' Saigon ain't it, Slick?
-I was in junior high, dickhead!

Nu börjar det bli bra, riktigt bra.
Kan inte säga att det gäller formen som fortfarande är på neråtgång efter den otroliga vitersäsong som genererade ett vunnet tränings pass över Martin Smirnov Tenggren.
Kan tillägga att Martin hade varit sjuk under en längre tid och gjorde sitt första pass efter sjukdomen. Men man ska fan inte ta ifrån mig någonting!
Nej jag menar KLÄDERNA, den NYA kläderna som kommit och sitter jävligt bra. Kortare ben på byxorna med schyssta detaljer som visuella sömmar i vitt, hängslen som sitter och andas bättre nice. tröjan har blivit mycket tajtare i både hals och ärmar men man är fortfarande inte riktigt där på tröjan.

Men nu till helgen som bjöd på +4 grader och vind som vanligt. Turen gick runt Brunfloviken och sedan Zoo och Härke som måste vara med på en cykel runda. Efter att ha pratat om att ta det lugnt hela passet så började allt väldigt väldigt bra med en skön fart. Men det dröjde inte länge innan någon i klungan fick problem med farten, som var för låg. Det var inte JAG eller Tenggren bör jag tillägga utan Jenny Olsson som muttrade något och satte av i en jävla fart och så var det passet förstört. För har bollen satts i rullning så kan ingen stoppa den. Det började med att jag och vem annars än Mr Tenggren satte av i stigningen från Brunfloviken upp till Lunne för att testa bena som vi brukar. Sedan kom vi till Zoo och samma sak där, sist så hade vi Härke där det blev riktig hårdkörning hela vägen upp. Tur var väl att ingen av oss orkade spurta på slutet för då hade man nog inte kommit hem.
Som sagt var denna gång var det inte jag eller Tenggren som inte kunde hålla oss utan JENNY.
Så ni som vill cykla lugnt kan ringa till mig så tar vi en lugn tur på småvägarna runt frösön.

Vet ni filmen som citatet längst upp är hämtat från?