måndag, juni 09, 2008

Inofficiella Klubbmästerskapet

- Quit? You know, once I was thinking of quitting when I was diagnosed with brain, lung and testicular cancer all at the same time. But with the love and support of my friends and family, I got back on the bike and won the Tour de France five times in a row. But I'm sure you have a good reason to quit. So what are you dying of that's keeping you from the finals?

Solen lyste från den klarblåa himlen, fåglarna kvittrade runt om de gröna lövverken och vinden smekte de ny rakade benen. Det var dags för den årgliga bataljen runt Brunfloviken. Uppläget på förhand var att sätta fart från början och går runt på alla som orkade följa med. Efter att polisen släppte farten fri så märktes det ganska fort att det inte var många som var van att köra lagtempo. Farten var bra i omgångar tills någon av våra medtävlande kände sig pigga och ville hjälpa till. Problemet var att det var motvind vilket resulterade i att ligga bakom någon inte var liga mysigt som att ligga först. Men efter att ha kommit halvvägs så var vi ändå bara ca 10 st kvar vilket var förvånande men ändå rätt skönt för nu kom vi till stigningen som borde halvera den klungan. Den förväntande kantvinden på tillbakavägen visade sig vara rak motvind i stället så då tänkte man att det skulle bli rena rama sällskapsresan fram till vallsundsbron då vi bestämt oss för att skita i den gemensamma taktiken. Men André var lika otålig som vanligt och vinnarinstinkten hos mig var lika hög som vanlig. Det gjorde att när Andre stack så kände jag att nu är det läge att följa den dragvilliga Ismannen från Åre. Så efter ett bra samarbete fram till bron så frågade jag Andre om vi skulle spurta om det eller om vi kör efter planen. Benen började bli ganska mör nu och Andre värkade kuna köra hur hårt som hällst. Så svaret blev..Hänger du med i kantvinden över bron så kör vi om det i spurten. Fan tänkte jag men ok, morfade till fight mode och lade mig på hjul som jag inte tänkte släppa. Kantvinden visade sig en än gång bli något annat än ren pina, nämligen underbar medvind och på tunga växlar så var det inga problem att gå med över bron. Så nu fanns bara seger, göra så lite som möjligt och spurta så kort som möjligt så finns där en chans. Och efter att Andre dragit 2/3 av vår utbrytning så fanns bara ett slut resultat. Swelander vinnare och André väldigt nöjd 2:a eller?

1 kommentar:

Anonym sa...

äntligen ett filmcitat som jag vet var det kommer ifrån.
är man så kaxig så får man skylla sig själv att men inte vinner, är dock grymt imponerad av din körning med tanke på din träningsmängd